Vår resa till Väderöarna börjar vid Ingrid Bergmans Torg mitt i Fjällbacka centrum. Här avgår alla charter- och turbåtar till skärgården. Lite beroende på väder och vind tar vi olika vägar ut genom den örika, inre skärgården. Vi passerar ett stort antal obebodda öar, men det finns också många öar med bebyggelse på. Närmast Fjällbacka ligger Valö, den största ön i skärgården. Här finns förutom ett stort antal fritidshus också ett vandrarhem.

Den snabbaste vägen ut är rak västlig kurs, vi passerar mellan Valö och Porsholmen, får Hjärterön om babord och Risholmen om styrbord och korsar sedan skärgårdens "E6:a" (sommartid gäller det att titta åt båda håll innan vi drar över farleden här med dryga 25 knop).

När vi korsar farleden kan man norrut se Dannholmen, den ö som Lars Schmidt tog Ingrid Bergman till, första gången 1958 - och sista gången 1982. Det var en fristad för vår tids troligen största internationella stjärna, hon behövde en plats på jorden att "komma undan på". Ute på Dannholmen fann de båda ro och vila. Lars ägde ön fram till sin död 2009, Ingrids stoft spreds runt ön i en ceremoni våren 1983. En byst restes till hennes minne på Torget i Fjällbacka som samtidigt namnändrades till "Ingrid Bergmans Torg". Troligen kommer Lars Schmidts stoft att spridas runt ön våren 2010.

Vi får Bickans kummel om babord och längre ner i söder upptäcker vi enkelt den lilla lotsutkiken på toppen av Dyngö. Dyngö och Fläskö, tillsammans med Florö, utgör hjärtat i skärgården. Här är den gamla bebyggelsen koncentrerad, fullt av liv på sommarhalvåret, desto lugnare resterande tid. På Florö ligger skärgårdens största magasin och tillsammans med två boningshus, varav det ena var en krog på 1800-talet, rymmer denna plats fantastiskt mycket kulturhistoria. Kuriosa: det var på Florö som delar av TV-serien "Ett köpmanshus i skärgården" spelades in 1972 (Åke Falck).

Vi börjar nu närma oss Väderöfjorden, sista ön om babord är den höga, färgrika och kulliga Klätten. Hade vi kommit ut längre söderut i skärgården hade vi troligen haft Hamnholmen/Vedholmen på vår babordsida istället. Här blir sjön oftast gropigare, vi styr sydväst med fyren Södra Syster om styrbord. Resan över fjorden tar ca 15 minuter och beroende på vågornas storlek är den antingen mycket enkel eller så krävs det att man håller i sig! Den normala sydvästliga vinden ger mest vågor runt Södra Syster, ju längre ut vi kommer, desto lugnare blir havet. Är vindförhållandena de omvända brukar vi gå ut på fjorden vid Borgen alternativt vid Långeskär, båda belägna mer norrut.

Väderöarna är egentligen en helt egen, stor örik skärgård. I den södra delen dominerar Väderöbod med sin höga fyr, nu automatisk, men tidigare en manuellt skött Heidenstam-fyr. Här råder förbud mot landstigning större delen av året. Vi är dock på väg mot Storö i norra arkipelagen. Här anlade staten en lotsstation på mitten av 1700-talet. Sjöfarten behövde assistans i form av lotsar och när olyckan var framme, sjöräddning. 1966-67 drogs den bemannade stationen in, då hade 20-30 personer bott här årets alla dagar i drygt 200 år. Kvar idag finns de senast byggda och använda lotsbostäderna samt en del servicebyggnader. Statens Fastighetsverk äger hela norra Väderöarna och alla fastigheter står på ofri grund och arrenderas idag av de fd lotsarnas släkter. 1999 slogs portarna upp för det pensionat, då vandrarhem, som är vår resas slutmål.