Väderöarna

Väderöarna i Tanums kommun i norra Bohuslän är en skärgård som tidigare var bebodd, men som idag är naturreservat. Tillsammans med nationalparken Kosterhavet är Väderöarna ett av de viktigaste havsområdena i Sverige, ur biologisk synvinkel.

Den unika marina miljön har gjort vattnet kring Väderöarna till ett mycket populärt område för sportdykare. Här finns de flesta typer av undervattensnatur som karaktäriserar den svenska västkusten: tångskogar, ålgräsängar, revbildande stenkoraller och inte minst djupa hårdbottnar belägna nära kusten, vilket är mer eller mindre unikt för området. Detta innebär att många sällsynta arter återfinns i området.

Det är dock inte bara naturen under vattnet som lockar till sig spännande djurarter. Detsamma gäller på land. Fåglar som toppskarv, labb och tobisgrissla häckar på öarna, och ett av västkustens största bestånd av knubbsälar återfinns på öarna. Tidigare fanns här även lunnefåglar, men det sista paret som häckade på öarna observerades 1970, och senare försök att återintroducera arten har misslyckats.

Kulturminnen på Väderöarna

Floran och faunan är ett viktigt skäl till varför många besöker Väderöarna, men långt ifrån det enda. På en av de sydligaste öarna, Väderöbod, byggdes på 1860-talet en fyr för att minska antalet grundstötningar i arkipelagen. Fyren ersattes drygt ett sekel senare av en modernare konstruktion, som dock togs ur bruk år 2009. Då övertogs driften av den ideella Föreningen Väderöbod, som fortsatte att driva fyren som ett kulturminnesmärke.

Tidigare sköttes fyren på Väderöbod av en fyrmästare som till sin hjälp hade två biträden. Samtliga tre bodde på ön, tillsammans med sina familjer. När en ny fyr byggdes på 60-talet automatiserades den, och personalen kunde lämna ön. Idag är ön del av ett fågelskyddsområde, vilket innebär att det råder landstigningsförbud under sommaren.

Storön, en annan av Väderöarna, var lotsstation från 1600-talet och framåt. Kanske bodde erfarna lotsar, som ”frilansade” på förbipasserande fartyg, permanent på ön redan på 1600-talet. Det man vet är att staten 1754 inrättade en officiell lotsplats på ön, och denna fanns kvar till 1966. Idag finns en automatiserad väderstation och ett vandrarhem på ön.